Att reflektera genom dagböcker

Hej,

 

Trots att jag inte uppdaterat bloggen på ett halvår så upptäckte jag att ni är några som fortfarande kikar in här varje dag. Troligtvis finns det alltså några där ute som är lite intresserade av vad som händer i mitt liv.

 

När jag kollade igenom mina inlägg så insåg jag att bloggen är en väldigt fin dagbok som väcker fina minnen. När man arbetar och livet rullar på som det "ska" så försvinner många dagar ur minnet som ett blurr. Små stunder som varit betydelsefulla glöms bort. Genom att skriva ner och fota upplevelser och betydelsefulla stunder så lever stunderna och minnena kvar. När jag var liten skrev jag dagbok till och från. Mamma försökte få mig och mina syskon att skriva femårsdagböcker för att vi skulle få se vad vi gjorde samma dag för några år sedan. Mina föräldrar började skriva dagbok åt oss redan när vi var bebisar. Vi har fått våra egna dagböcker från den tiden vilket är väldigt fint. Det är fint att se hur mina föräldrars vardag var med fyra småbarn och det är fint att se att vi var hela deras värld. Vem har tid att skriva i fyra dagböcker varje kväll när man nattat fyra små barn? Det är häftigt och jag blir väldigt rörd av bara tanken.

 

Idag förstår jag varför mamma alltid försökt få oss att skriva dagbok. För hur ska man annars underhålla sina minnen? Och hur ska man annars förstå att varje dag av ens liv har varit full med innehåll, känslor och tankar? Att skriva dagbok leder också till reflektion. Kanske upptäcker man något viktigt som gått en förbi i vardagen. Kanske upptäcker man ett ljus som man inte sett på länge.

 

Tanken var att jag skulle skriva ett inlägg om vad jag gjort det senaste, men tankarna svävade iväg. Så är det ibland. Håll er uppdaterade. 

 

Kram