jotto.blogg.se -

Den 10 januari 2019 var jag på jobbet som vanligt. Jag höll på att avsluta och överlämna mina ärenden eftersom jag skulle gå på semester en vecka senare inför förlossningen. Jag hade tänkt gå 2 veckor innan BF, men så blev det inte riktigt. Under förmiddagen samma dag när jag satt på kontoret så fick jag ett extremt tryck neråt och bakåt och det gjorde väldigt ont (jag visste inte om det var en bebis på g eller om jag behövde göra nummer 2). Jag började svettas som en galning och insåg att jag skulle behöva byta tröja på grund av svettningarna. Jag satt kvar på min kontorsstol och fick ytterligare ett tryck neråt som gjorde väldigt ont och flera täta sammandragningar som kändes. När jag insåg att detta hade med min graviditet att göra blev jag supernervös. Jag ringde min sambo som fick komma och hämta mig.

Väl hemma ringde jag in till förlossningen då jag hade sammandragningar med "mensvärk" var 10e minut (detta var i vecka 36+6). På förlossningen sa hon som svarade att det lät som att jag skulle bli mamma snart men att det kan ta någon dag. När hon sa det pirrade det till i hela kroppen. Hon bad mig stanna kvar hemma och höra av mig när jag hade tätare värkar. Jag la på och fortsatte klocka mina förvärkar som kändes allt mer och blev tätare. På eftermiddagen hade jag sammandragningar med värk i ländryggen och mensvärk var 3e minut. Jag ringde till förlossningen igen. Hon som svarade idiotförklarade mig och sa åt mig att stanna kvar hemma och vänta tills det gjorde ondare. Jag tyckte det var jobbigt att jag skulle fortsätta att stanna hemma eftersom jag trodde att jag skulle föda barn när som helst. Och det gjorde inte saken bättre att hon på förlossningen var otrevlig mot mig. Alla förlossningar är ju olika och jag visste inte hur min skulle vara. Min mamma hade inga smärtsamma värkar alls innan hon födde sina barn, och jag tänkte att jag kanske var likadan. På kvällen hade jag sammandragningar som gjorde ont var 3e minut men det kändes inte olidligt som förlossningen ville att det skulle göra innan jag kom in. Jag var ganska ledsen på eftermiddagen, dels för att jag var rädd inför natten och dels för att jag hade fått ett så dåligt mottagande från förlossningen. Jag och min sambo bestämde oss för att ringa förlossningen igen. Dom svarade att dom hade fullt men att jag kunde få komma in efter 21 på kontroll om jag ville (4 timmar senare).

Vi åkte in till förlossningen vid 21 för kontroll, jag skakade hela vägen dit för att jag var så nervös. Sen tyckte jag det var pinsamt att åka dit eftersom jag inte riktigt kände mig välkommen. Väl på förlossningen fick vi göra CTG och mina sammandragningar mättes. Det konstaterades att jag hade starka sammandragningar var 2-3e minut och att jag var öppen 1 cm och att livmoderhalstappen hade förkortats till 1,5 cm. Eftersom jag bara var öppen 1 cm så fick vi åka hem. Barnmorskan sa till oss att ringa igen när jag inte stod ut hemma. Jag behövde inte fortsätta klocka värkarna eftersom de var tillräckligt täta. Pga högt blodtryck skulle jag inte fortsätta jobba dagen efter, så jag blev sjukskriven sista veckan. Förvirrade åkte vi hem igen. Detta var 3 veckor innan innan BF.

Men det kom ingen bebis. Sammandragningarna/förvärkarna fortsatte i samma takt i ungefär en vecka och sen avtog de något. Dagen då lillen var beräknad kom men ingen bebis ville kika ut.

I vecka 40+3 gick jag och la mig som vanligt vid 22 (detta var en söndag). När jag skulle sova fick jag förvärkar som gjorde såpass ont att jag inte kunde sova och jag fick andas igenom varje värk. Jag ringde förlossningen som sa till mig att ta en dusch och äta alvedon, så det gjorde jag. Vid 04 avtog värkarna och jag fick sova en stund. Sen var det inget mer med det.

I vecka 40+5 (den 6 februari) hade jag en tid bokad hos min barnmorska för att göra en hinnsvepning. När jag kom dit skulle vi göra dom vanliga kontrollerna med blodtryck och kontroll av lillen som sedan några veckor tillbaka låg långt ner i bäckenet. Mitt blodtryck var alldeles för högt och jag fick lägga mig och vila 20 minuter för att sedan ta ett nytt blodtryck. Efter 20 minuter var blodtrycket fortfarande alldeles för högt och min barnmorska ringde till förlossningen och frågade om jag kunde komma dit för kontroll. Förlossningen sa att jag skulle åka hem och ta ett nytt blodtryck dagen efter för att se om det fortfarande var lika högt. Skulle det vara lika högt dagen efter skulle jag få åka in för kontroll på förlossningen då istället. Min barnmorska beslutade att vi inte skulle göra hinnsvepningen på grund av blodtrycket. Jag var lite lättad men ändå besviken att det inte blev någon hinnsvepning. Lättad för att jag slapp sätta igång något som kroppen inte var helt inställd på och besviken för att en hinnsvepning troligtvis skulle sätta igång en förlossning enligt barnmorskan eftersom jag var öppen 1 cm för 4 veckor sedan. Jag var väldigt trött på att vara gravid, speciellt eftersom jag hade gått runt med dessa förvärkar i en månad. Nervös för morgondagen åkte jag hem igen.